När man väl är ute med henne går hon runt och luktar överallt. Hon klättrar i några träd, rullar sig på asfalten vi cykelställen och så jagar hon fåglar förstås. Hon har ett ganska stort handikapp när det kommer till jakten, med tanke på att hon har en stor människa fastsatt i sig. Fåglarna hinner alltid undan :)
När man ska ta in henne blir Leia vanligtvis ARG. Väldigt arg... Det börjar med att hela katten vibrerar. Sen kommer ett dovt morr. Hon vänder sig i famnen på mig och glor in i mina ögon (om bara blickar kunde döda, eller i alla fall få matte att sätta ner mig igen). Sen blir det mer morr, riktiga små rytningar med munnen öppen och tänderna väl synliga. Sist, men inte minst för den som inte är med på det, kommer hennes små ilska tassar. Klorna är helt utfällda och hon siktar alltid på ansiktet... Nu har jag vant mig vid hennes lilla ritual och det var därför minst en månad sen hon fick in en träff, men det kan svida till om man inte är på sig vakt :)
Idag har vi varit ute och gått runtom husen i området. Det var förstås superhärligt och spännande, ända tills det blev lite FÖR spännande. Under loppet av några få minuter kom en hund, 3 cyklar, 1 bil och dessutom en pratsjuk granne. Detta blev för mycket för den annars så modiga Leia som då ställde sig vid ytterdörren och krafsade...släpp in mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar