Nytt är att alla större kedjor och restauranger i NYC numera skriver ut exakt kaloriantal på sin mat och sina drycker i menyn, för att man ska kunna göra ett aktivt val som man så önskar. Det är riktigt bra de dagar man vill veta, men när det kommer till vissa maträtter under en veckas semester vore det kanske bättre att inte veta...;)
Typisk frukost på vår resa blev en "flatbread sandwich med ost och skinka" från Dunkins donuts och till det en kaffe. Jimmy lärde sig raskt (learnig by doing) att beställa en LITEN kaffe i stället för en "vanlig" då redan den lilla koppen är så stor att man får mer än nog. Dessutom insåg han att det var bättre att be om svart kaffe och sen även om socker, eftersom det färdigsötade kaffet var halvt om halvt mättat med socker. LAGOM är ett ord som borde gå på export...
Under vår dag i Philadelphia så kollade vi in mitt gamla boende sen jag var där och gjorde ex-jobb våren -05, samt universitetsområdet. Det var lite mysigt på nåt vis.
.
Då det var dags för lunch hittade vi ett bra erbjudande på "a large pizza and 2 large drinks". Det lät ju bra. O nog var det stora grejer man fick... Vi orkade inte dricka mer än max halva vår dricka innan vi fick be mannen som jobbade där att hälla ut resten i vasken. Vi påpekade att det verkligen var stora drickor och mannen som nog var av italienskt ursprung himlade med ögonen och sa: Yeah, those americans and their drinks....
.
.
En kväll blev det hämtsallad från McDonalds på rummet. Jimmy lyckades få fram vår lilla byrå, som fick agera som matbord. Inte fel när man är riktigt förkyld och trött :)
Då jag bodde i USA fattade jag och mina vänner tycke för en restaurangkedja som heter Thank God It's Friday (TGIF) där man kan äta riktigt amerikansk mat. En av deras efterrätter är etsat sig fast i mitt minne och dyker upp så fort jag blir riktigt sugen på något gott. Efterrätten heter "Brownie obsession" och består av en stor varm brownie med chokladfuge på. Till det glass och chokladsås.
.
Vi var tvungna att beställa in en sådan kreation trots att kaloriantalet stod redovisat. Man är ju inte i USA så ofta. Dessutom räcker det VÄL att beställa in en efterrätt med två skedar...
.
.
Vår sista dag hade vi tänkt att gå till en restaurang i parken som min chef Kristina tipsat om via SMS. Då vi kom dit och såg menyn insåg vi att det var "professorspriser" på maten. Det kändes väldigt onödigt eftersom jag vid det laget hade så lite smak kvar (pga av förkylningen) att jag inte ens kände mintsmaken när jag borstade tänderna.
.
I stället hittade vi en liten kiosk som sålde mat till "doktorandpriser". Dom sålde bara 2 olika saker, nämligen Knish-nosh eller soppa. Eftersom jag inte hade den blekaste om vad en Knish-nosh är, frågade jag mannen och han berättade att det var potatismos inslagen i en deg. Jaha, då klarnade ju allt...
.
Nåväl, vi beställde in varsin variant av denna märkliga maträtt och det varriktigt gott (tror jag). Vill man veta mer kan man titta på deras hemsida: http://knishnosh.com/
Vår godaste måltid på hela resan fick vi oväntat nog på flygplatsen när vi skulle åka hem. Där fanns en restaurang som hade fattat att även om folk är på resande fot kan man vilja sitta ner lite i lugn och ro då man äter god mat till vettiga priser. Det här stället hade helt "vanliga" amerikanska maträtter, men hade gjort en lite extra knorr på allt. Dessutom var många av deras uppläggningar riktiga konstverk.
.
Vi beställde in varsin hamburgare. Alla tillbehören i hamburgaren var riktigt fräscha och smakrika och till fick man örtrostade pommes med parmesanost. Tyvärr hade jag fortfarande väldigt lite smak, men Jimmy sa att det var jättegott och jag hade fullt upp med alla fina uppläggningar och trevliga idéer så jag var nöjd ändå :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar